Jag och John är hundvakter åt en tjusig dam som heter Vera. Hon ska bo hos oss till fredag. Mysigt med lite sällskap när jag sitter hemma och skriver. Vera verkar tycka att det är roligare när vi ägnar oss åt aktiviteter som inte inkluderar datorn.
Så här ser Vera ut när vi går på promenad bland blommor och blad…
… och så här ser hon ut när hon tycker att jag ska sluta vara tråkig och börja kasta boll.
Tyvärr utan större framgång.
Dagens militärträningspass, check! På onsdagar kör vi fokus kondition, i form av olika intervallupplägg. I dag blev det några backintervaller samt en stege med 5 intervaller:
1 x 5 minuter,
1 x 4 minuter,
1 x 3 minuter,
1 x 2 minuter, och
1 x 1 minut.
Vi vilade 30 sekunder mellan varje intervall.
Intervaller är lika mycket mentalt som fysiskt utmanande och ofta klarar vi mycket mer än vad vi tror. Det gäller att komma ur den psykologiska komfortzonen. För att ge hjärtat lite extra styrketräning behöver vi pressa upp pulsen mer än vad vi gör under våra vanliga distanspass. Jag sprang med ett mantra i huvudet under dagens pass.
”Pain is temporary, winning is forever”.
Kan verka lite löjligt, men det fungerade för mig. Den jag tävlar mot är såklart mig själv. Jag tänkte också på Stockholm Marathon i juni, hur jag med snabba och lätta steg springer in på Stadion för att korsa mållinjen.
Stockholm Marathon 2011. Så där pigg så jag ut nästan hela loppet… 
