Arkiv för dag: 14 september, 2012

Att vilja vara bäst på allt

Regnväder utanför fönstret, perfekt när man sitter inne och funderar. Jag funderar (som ni säkert förstår!) mycket över träning. Andras träning och min egen. När det kommer till det sistnämnda har jag så smått börjat skissa på nästa års utmaningar i form av vilka lopp jag vill springa. Numera säljer startplatserna till de mest populära tävlingarna slut långt i förväg så det gäller att vara ute i god tid. Än så länge vet jag att det blir Stockholm Marathon och AXA Fjällmarathon (där står jag visserligen på väntelistan, men jag har bestämt mig för att jag ska få en plats, tankens kraft…). Jag är också sugen på att springa den andra upplagan av Tjejmarathon, ”tjejtävlingen” som är längre i stället för att vara kortare än originaldistansen. Lidingöloppet är ett annat lopp jag vill bocka av på listan. Men sen har jag ju börjat snegla åt triathlon också. Stockholm Triathlon känns som en bra förstatävling, både den olympiska- och sprintdistansen lockar. När hösten kommer är det ju Tjejmilen och Hässelbyloppet. Och självklart vill jag göra bra i från mig i samtliga tävlingar, jag vill kunna springa långt och länge, kort och supersnabbt, upp för berg… För att inte tala om cykel och simning, jag som knappt kan crawla i nuläget! Till slut inser jag att det kanske inte är helt rimligt, att träna för ett fjällmarathon skiljer sig en del från att bli snabb på milen.

Jag har dessutom kommit i gång ordentligt med crossfit och det är en träningsform som passar mig perfekt, jag triggas av tävlingsmomentet och av att känna mig stark. Det gör såklart att jag vill bli ännu starkare, explosiv och utveckla min teknik i alla olika övningar. Kanske tävla…? Ni hör själva, jag lider av det angenäma problemet att veckans dagar inte riktigt räcker till för allt jag vill hinna träna och bli bra på. Så hur ska jag göra då? Jo, jag ska börja med att klappa mig själv på axeln, säga ”tack fina kropp för att du är så nyfiken och grundstark, för att du hela tiden vill utmana dig själv på nya sätt”.

Sedan delar jag in mitt träningsår i perioder efter att ha gått igenom loppkalendern ännu en gång. Om jag under vinter och vår bygger upp uthålligheten så att kroppen kan ta sig an ännu ett marathon, då kan jag sedan under sommaren träna mycket terräng och backlöpning inför AXA. Om jag fortfarande har lusten kan jag cykla och simma som komplement till löpningen, med inställningen att mitt första triathlon blir en prova-på utan tidspress. Till hösten drar jag ner på långpassen till förmån för snabbare intervaller. Om kroppen vill springer jag Lidingö. Crossfit fortsätter jag med under hela året eftersom kroppen behöver funktionell styrketräning för att klara av löpningen. Jag sätter inte upp något mål att tävla, det väntar vi med.

Så vad vill jag då säga med den här romanen då?
✔ Periodisering är nyckeln till att kunna bli både ”starkast” och ”snabbast”. Det är bara dumt att tro att jag kan vara bäst på allt, hela tiden. Och med ”bäst” menar jag såklart den bästa jag kan vara. För bäst av alla kommer jag inte att bli i någon av grenarna jag tränar och tävlar i (det är inte heller målet), men jag kan träna för att slå mina egna gamla rekord på olika distanser under olika delar av året.

✔Jag fokuserar på olika saker lite extra under olika perioder av året, men eftersom jag alltid tränar funktionellt (helkroppsträning med en blandning av styrka, kondition, rörlighet, balans och koordination) så kommer min kropp alltid att vara så pass vältränad att den klarar av utmaningar som dyker upp i träningssammanhang men också i övriga livet.

✔ Periodisering är dessutom ett bra verktyg till att hålla träningsmotivationen stark hela året.

✔ Jag har planerat att leva ett långt och aktivt liv, det är därför idiotiskt att tro att kroppen kommer att hålla om jag ska pressa den till det yttersta hela tiden. Periodisering innebär inte bara variation i träningen utan också perioder med mindre träning för att låta kroppen återhämta sig.

 

 Scrolla till toppen