Min kropp har krånglat med mig den senaste tiden. Efter jul blev jag förkyld i några omgångar och när jag väl kom igång med träningen igen började mina baksida lår, höfter och även rygg och nacke att protestera. Allt kom på samma gång. Min naprapat har konstaterat att jag har låsningar i ryggen och att jag inte aktiverar sätet som jag ska, vilket gör att jag under säkert en ganska lång period har kompenserat och tagit ut rörelser i fel muskler. Då säger kroppen till slut stopp.

Det jag måste göra nu är att ta några steg tillbaka, göra om – och göra rätt. Mer rörlighet, enkla övningar som hjälper sätet att kicka igång, styrka och massage för ryggen och mindre löpning än vad jag är van vid.

Smärtan i höften är borta och ryggen är också bättre, men kroppen känns trött på ett sätt som jag inte upplevt förut. Att coacha och instruera går hur bra som helst, men jag blir frustrerad och ledsen över att min egen träning lider. Att jag inte kan springa intervaller i samma tempo som tidigare och att jag inte orkar lyfta lika tunga vikter. I måndags gick jag på Runday-träningen med tanken om att vara med på löpstyrkepasset, intervallerna ville jag inte ens försöka mig på. Men så var underlaget så dåligt att det bara blev ett pass. Intervaller. Och det var tungt, som väntat. Inget tryck i benen och andning långt upp i bröstkorgen. Frustration! Men så någonstans i mitten av passet insåg jag hur dumma och kontraproduktiva mina tankar är. Var tog jag och min kropp är ett team vägen? Vi kommer inte att kunna enas om en av oss envisas med att dra åt helt fel håll.

Min kropp signalerar till mig och jag måste lyssna. Den vill att jag ändrar om i gamla rutiner. Stärker upp delar som har blivit förbisedda och inte bara kör på i 180 knyck. Den vill att jag slutar vara stressad över lopp jag ska springa. Inte. Vara. Stressad. Jag ska ta ett djupt andetag, känna efter vad som känns bra i dag och inte tänka så mycket på vad som händer i morgon.

Jag har en fantastisk kropp, jag älskar den. Tillsammans hittar vi tillbaka till vårt starkaste jag igen!

Rålis i sol