Arkiv för dag: 25 augusti, 2014

Aj du elaka tandinfektion

Det har hänt en del sedan jag skrev senast. I dag var det egentligen meningen att jag skulle vagga fram och stånka över minsta lilla backe eller trappa. Det sistnämnda gör jag i och för sig, men inte på grund av att jag sprungit ett fjällmaraton utan för att det härjar en elak infektion i kroppen. Vi tar det från början.

I tisdags var det dags för mig och min bror Jonas att ta tåget upp till Jämtland för att umgås med våra föräldrar några dagar innan Fjällmaraton Bydalsfjällen, som väntade på lördagen. Den där läskigt spännande tävlingen somgett mig ömsom paniksvettningar, ömsom glada små fjärilar i magen. Redan när jag vaknade på tisdagen kände jag att en av mina visdomständer i underkäken gjorde sig påmind. Den har krånglat en del förut eftersom det gärna fastnar bakterier i den lilla fickan som bildats i tandköttet eftersom tanden inte har kommit upp ordentligt. Men inget krångel som lite munskölj inte har kunnat råda bot på. John frågade vid frukostbordet vad jag hade gjort. Han tyckte jag såg lite svullen ut. Själv såg jag inget i spegeln och tänkte inte mycket mer på det. Men efter att både min syster (vid lunchen) och min bror (i väntan på tåget) undrat om jag hade mat i munnen började jag inse att min kind nog var ganska svullen. Under tågresan blev det allt värre och då kom även värken. Tandvärk är inte kul och aj, aj, aj vad ont jag har haft de här dagarna. På onsdagen fick jag en tid hos tandläkaren i Järpen. Han gav en smärtsam bedövning och rensade sedan fickan från så mycket matrester och annat mysigt han kom åt. När bedövningen släppte önskade jag att någon kunde klubba mig i huvudet så att jag slapp eländet.

Tio-dagars antibiotikakur, maxdos värktabletter och allmänt hängig i kroppen. Som ni förstår var ett fjällmaraton inget att ens fundera över. När jag var hos tandläkaren i onsdags och fortfarande trodde att jag skulle kunna bli snabbt frisk, kollade jag om det fanns någon chans att jag skulle kunna springa på lördagen.
Jag: Tanken är att jag ska springa ett lopp på lördag, tror du att det kan fungera?
Tandläkaren: Nja, det är inget jag rekommenderar. Hur långt är det, du kanske kan gå runt?
Jag: Det är ett fjällmaraton på 5 mil.
Tandläkaren: Oj då.

Nu är jag tillbaka i Stockholm igen och försöker att jobba på så gott det går. Det är mycket fix och trix som ska bockas av den här veckan. Jag har ett kontor som ska städas ur och uppdrag som ska avslutas. På måndag börjar nämligen ett nytt kapitel i min bok. Men mer om det i morgon… (cliffhanger!)

Trots att jag inte själv sprang i lördags så hejade vi såklart på min minst sagt imponerande bror. Plats 19 av 151 i herrklassen! Fem mil och 2 900 höjdmeter (!) på 6.17. Så grymt. Jag vill också springa fjällmaraton! Dumma dumma tand.

Fjällmaraton Jonas

Jonas mitt i språnget vid 30 km-kontrollen mitt i Drommen-backen

Fjällmaraton

Bästa supportergänget: Pappa, mamma, min kompis Sara och Jonas sambo Åsa

Jenny tandvärkOch så jag, i en minst sagt asymmetrisk – och trött – look

 

 Scrolla till toppen