BAMM 2012

BAMM 2012 – Andra dagen

Klockan 8.00 på lördagen gick startskottet för dag 2. Nu hade ju benen vant sig vid att tugga uppför så det var bara att ge sig i väg. Den första biten var, precis som på fredagen, väldigt brant.

Up, up and away!

Efter brant uppför kommer brant utför, på väg mot andra kontrollen

Kontroll 2, i dimman

När det planade ut kunde vi springa en längre sträcka i det som visade sig vara banans mest lättsprungna terräng. Mossa och plan mark.

Kontrollerna låg på kortare avstånd eftersom de var fler jämfört med fredagens bana. Det känns mentalt skönt när man får stämpla oftare. En av de två längre sträckorna låg mellan kontroll 3 och 4. Etappen började med brant utför. Sedan sprang vi längs ett vattendrag, in i buskvegetation, vidare mot en bro där fjärde kontrollen skulle finnas.

Bron bjöd på en balansakt, den var lite lätt vinglig…

Påfyllning av vattenflaska inför loppets jobbigaste stigning

Efter bron bar det upp mot ett skogsområde och ännu en topp, närmare bestämt 500 höjdmeter på sammanlagt 2 kilometer. Just då var vi ganska nöjda över att slippa springa (fötterna gjorde ont!) och i stället lunka uppför ett tag. En tanke jag ångrade efter ungefär 20 steg. Fy fad det började suga i benen nu. Och det dumma berget ville aldrig ta slut. Dimman gjorde att när man äntligen trodde att toppen var nådd, nej då ”dök” det upp ännu en topp. Och en till. Och en till. Vid ett tillfälle utbrast jag ”Men nu får du väl ändå ta och ge dig!”, vilket berget till slut gjorde. Vi var uppe och kontroll 5 kunde äntligen stämplas.

På väg mot sjätte kontrollen

Nu kom dagens andra längre sträcka, mellan kontroll 5 och 6. Efter 6:an var det bara kontroll 7 och sedan målgång kvar, men det var dimmigt och vi hamnade för långt till höger när vi tog oss ner för berget. Vi tog sikte på en jokk som skulle leda oss till en sjö, därifrån kändes fågelvägen som ett bra alternativ. Vi tog oss till sjön men det blev en omväg som kostade oss alldeles för mycket tid. I efterhand kändes det lite surt att vi inte gått mer rakt på men just då var vi glada över att ha hittat fram i dimman. Vi har ju inte direkt något OS-guld i orientering ;-).

Sjätte kontrollen, trötta men fyllda av lite ny energi – lagom för att springa sista biten till mål

När kontroll 6 dök upp, efter loppets sista stigning, då fylldes vi båda av ny kraft och ett riktigt jävlaranamma. Nu skulle vi nerför branten, stämpla vid 7:an och sedan springa sista vägen in i mål. Mål, åh du vackra ord!

Vi fotade en sista bild, sedan sprang vi längs leden ner till Björkliden

Sista stämplingen var placerad utanför Björklidens huvudanläggning. Folk stod vid sidorna, skrek och hejade. Den känslan som infinner sig just där och då kan jag aldrig få för mycket av. Blandningen av lättnad, upprymdhet och en obeskrivligt skön tomhet. Vi hade gjort det! BAMM 2012, check!

Duschen som följde och BAMMburgaren som serverades utanför det stora vita tältet var nog den skönaste duschen och den bästa burgaren jag någonsin haft.

Tack partner Jonas för att jag fick vara med i ditt lag! Det här tycker jag att vi gör igen någon gång :-).

BAMM 2012 – Nattlägret och hyllning till kroppen

God morgon! Jag ska snart ge mig i väg till ett möte, men först vill jag dela med mig av nästa etapp i vår tävling. Vi kom fram till nattlägret runt 17.30 på fredagen. Då hade många lag redan fått upp sina tält medan andra fortfarande var ute på fjället och härjade. Efter stämpling och kanelbulle (som smakade ruskigt gott) stapplade vi iväg för att hitta en plan och stilla plats att sätta upp vårt tält.

Vår gröna boning ser kanske inte så stor ut, men den funkade finfint

Nummerlappen skulle sitta synlig på tältet. Mamma och pappa, visst hade vi ett bra lagnummer! 😉

Det blåste en del så vi pälsade på oss med vindbyxor, förstärkningströja och plastpåsar i de dyngsura skorna.

Har jag nämnt något om hur vackert det var…?

Kvällens gourmetmiddag, frystorkad pasta provence. Allt smakar gott på fjället! Speciellt om det är varmt.

Efter att tältet kommit upp och kläderna hängts på tork, tände vi köket för att få i oss mat. Mat och vila – det var vad som stod på schemat. Kroppen kändes stel och en liten obehaglig tanke gnagde i bakhuvudet, hur skulle den vara redo för ännu en lång dag redan om några timmar?

Allt var i alla fall så bra ordnat där uppe. Det fanns sjuk- och toalettält och funktionärer som var redo att svara på frågor. Kartan för dag 2 delades ut under kvällen och vi konstaterade att dagen skulle bjuda på många kontroller och några riktigt branta stigningar. Den första direkt efter start… Efter en kopp kaffe och choklad inne i tältet (liggandes, ingen plats att sitta där inte…) kröp vi ner i sovsäckarna och välkomnade John Blund.

Morgon i lägret

När klockan ringde vid 6.00 var det bara att rulla ut (bokstavligt talat) ur tältet för att välkomna lördagen. Jag ville knappt ställa mig upp med rädsla att benen skulle kännas som stela pinnar. Men när jag väl började traska var det bara vaderna som protesterade lite, annars kände jag mig överraskande fräsch. Vilken häftig kropp man har! Det är som att den hade ställt in sig på att fortsätta vara stark även denna dag, då den visste vad som väntade. Annat var det när jag sprang Stockholm marathon i våras, då fanns det inte på kartan att röra sig mer än nödvändigt dagen efter.

Varm mat även till frukost. Tävlingskläderna och skorna var dock inte så varma utan snarare fortfarande blöta. Men vad gjorde det, vi skulle ändå börja med att vada över vattnet igen… 🙂

Vi packade ihop våra grejer och som tur var fick allt plats även denna gång. Klockan närmade sig 8.00 och starten för dag 2…

Håll ut, snart kommer den rafflande upplösningen :-).

BAMM 2012 – Första dagen

Nu har jag landat hemma i Stockholm igen. Dagen ägnar jag åt tvätt, återhämtning och en hel del reflekterande. Viken häftig upplevelse vi har varit med om! Och nu har jag så många bilder jag vill visa för er, så varning för ett långt inlägg :-). Jag börjar med första tävlingsdagen.

Dag 1 – Fredag

Klockan ringde 05.10 och det var med ganska pigga ben, trots den tidiga tiden, som jag och Jonas klädde på oss våra tävlingsmunderingar och traskade upp till det stora vita tältet där frukosten skulle serveras. Havregrynsgröt, smörgåsar och en kopp kaffe för att kvickna till ordentligt. Jag hade innan den koppen inte druckit kaffe på nästan en månad, så koffeinet gav mig en riktig kick. Tillbaka till stugan för att packa ner allting i väskorna. Det blev till slut cirka 5,5 kilo på min rygg och 5,8 kilo på Jonas. Ganska bra när man tänker på allt vi hade med oss

På väg mot starten. Längst upp i bild skymtar Lapporten – magiskt vackert!

När klockan slog 8.00 gick alla drygt 300 tvåmannalag ner mot starten, 800 meter från Björklidens huvudanläggning. En förväntansfull stämning låg i luften och nu ville jag bara att starten skulle gå.

Vid incheckningen till startfållan

Jonas med karta och kompass

Förra, tillika årets, vinnare i BAMM 70 herrar, Team Silva.

Klockan 9.00 gick äntligen starten och vi satte av i ett lämmeltåg uppför skidbacken

Det fanns ingen chans att springa första biten då vi befann oss vid foten av en lång och brant skidbacke. Det var bara att bita ihop och börja tugga uppför. Benen kändes som tur var pigga.

Det var några höjdmeter som skulle tas…

… Vilket fick pulsen att öka och svetten att lacka

Första kontrollen låg vid en sjö efter cirka 3 kilometer. Sedan var det bara att ladda om och bege sig mot nästa. Första dagen skulle vi i BAMM 50 hitta fyra kontroller innan sista kontrollen i nattlägret. Banan mätte 27,3 kilometer fågelvägen, kilometer som är väldigt långa när det ibland känns som om bergväggarna är helt vertikala.

Äntligen lite planare underlag så att löparbenen fick komma fram. Det blev annars en salig blandning av snabb vandring uppför och nedför branter, löpning över ojämna stenar och snö och bergsklättring (!).

Två renar, osäker på vilken klass de tävlade i…


Vackra vyer överallt!
Fortfarande pigg och stark, på väg mot kontroll 2.

Ser ni lilla mig? Man är inte så stor när man omges av dessa mäktiga fjäll… :-). Vid glaciären längst bort i bild fanns den andra kontrollen, när vi nådde den hade det gått fyra timmar.

Upp för den här väggen ”klättrade” vi efter kontroll 2

Brant men ganska kul (verkar det som…!)

Som sagt, brant!

När det äntligen planade ut kunde vi springa. Metalldubbarna fäste bra i snön.

Nere vid de här sjöarna fanns tredje kontrollen

Sträckan från kontroll 3 till 4 började enligt plan. Vi kollade ut riktmärken som sjöar, jokkar (vattendrag) och toppar.

Ännu en topp att bestiga

Men med någon kilometer kvar till kontrollen hamnade vi alldeles för långt till höger vilket visade sig bli en onödig omväg. I ögonblicket när vi upptäckte vårt misstag ville jag helst packa ihop och gå hem (vilket i och för sig hade blivit en ännu längre tur…) men med några peppande ord från min lagkamrat fortsatte vi framåt. Ena benet framför det andra – ett av mina mantran under den här tävlingen. När kontroll 4-toppen tornade upp sig kändes allt med ens mycket lättare igen. Äntligen!

På väg ner från fjärde kontrollen, med nattlägret i sikte. Om ni tittar riktigt noga ser ni i mitten av bilden, små prickar på andra sidan vattnet. Nattlägret!

Här tog vi oss över, följt av lite löpning och sedan vadade vi (med vatten upp till midjan) över till lägret.

Framme! Dag 1, check! (Foto: Bamm.nu)

Vilken känsla när vi sprang uppför den lilla backen för att stämpla för sista gången! Vi hade varit ute i 8 timmar och 37 minuter och benen var så möra. Med placering 14 av 27 lag i vår klass kände vi oss mycket nöjda. Det som var 27 kilometer fågelvägen blev 37 kilometer för oss – och nu var det ”bara” en dag kvar…

Fortsättning följer!

Team Sunding har nått målet

Jag och bästa lagkamraten, vid näst sista kontrollen innan mål

Efter två dagar på fjället, sammanlagt cirka 16 timmars tävlande och 70 kilometer löpning och vandring upp och nedför branta toppar i de mest underbara miljöer är Team Sunding åter i Björkliden. Nu blir det BAMMkett och välbehövlig vila. Vi gjorde det! Mer bilder och berättelser från loppet kommer, men inte i dag – kanske inte heller i morgon, men sen så :-). Kram på er!

Äntligen!

Hårt tunnbröd med ost och havregrynsgröt med rabarberröra och banan – nu står jag mig ett tag. Snart påbörjas färden via Lilla Essingen där partnern ska plockas upp och sedan är vi off to Kiruna och BAMM 2012! Starten går i morgon bitti, fram tills dess kommer vi att ladda och spana in motståndarna… Spännande det ska bli!

Rune, han kan han

Rune Larsson är en häftig person. Ultralöpare och äventyrare som har tilldelats titlar som ”långlöpningens fader i Sverige”, ”Sveriges mest meriterade ultralöpare” och ”Sveriges uthålligaste man”. Rune är född 1956, sprang sitt första maraton som 16-åring, vann det 246 kilometer (!) långa loppet Spartathlon 1987, 1988 och 1993. Han har sprungit  tvärs över Amerika utan support från San Diego till Sandy Hook i New Jersey, bestigit Sydamerikas högsta berg Aconcagua (6962 m.ö.h.) och sprungit hela vägen från Monte Gordo i Portugal hem till sin villa i Trollhättan. Som sagt, häftig!

Rune står också bakom receptet på Runes Energikaka med ingredienser som ger snabb energi från kolhydraterna i socker och sirap, långvarig energi från långsamma kolhydrater i havregryn samt fett från grädde som bromsar upp och förlänger effekten.

Jag har inför vårt stundande äventyr bakat en sats av dessa kakor – havregryn som binds ihop med knäck. Ska du också ut och härja någonstans? Här kommer receptet på energibomberna.

Runes Energikaka
13 kakor
(Per kaka) ca 240 kcal, 4,5 gram protein, 39 gram kolhydrater, 6,5 gram fett

Häll 10 deciliter havregryn i en bunke. Blanda 1,5 deciliter grädde, 1,5 deciliter sirap och 1,5 deciliter socker i en kastrull. Koka blandningen. I början bildas små bubblor som efter hand blir allt färre men större bubblor. När det blir kratrar eller när det skiftar till en aning mörkare färg är det dags att ta av ”knäcken” från spisen.

Häll knäcken över grynen och rör om ordentligt. Medan alltsammans svalnar lite (utan att kallna) tar du fram en bakplåt och en brödkavel och oljar dem. Kavla ut degen på plåten och glätta med en oljad matkniv, då håller kakorna ihop bättre. När alltsammans kallnat klipper/skär du lämpligt stora bitar.

Jag förvarade kakorna i kylen i en plastlåda med smörpapper mellan lagren. När de kallnat slog jag in dem som små paket i smörpapper.

Bakade små kakor, perfekta för flertimmarsturer på fjället

Fjärilarna har olika namn

Vila, lite rörelse och mycket bra och god mat – så har den veckan sett ut för mig hittills. I morgon mitt på dagen flyger vi till Kiruna, jag börjar att bli nervös! Vad har vi gett oss in på egentligen ;-)? Det ska hur som helst bli riktigt kul, och det är ju så en utmaning ska kännas. Jag gillar att kasta mig in i träningssammanhang som jag inte har full kontroll över (samtidigt som jag i andra avseenden är en riktig kontrollfreak…). Fjärilarna i magen finns där av flera anledningar; förväntan, rädsla, panik (!), nyfikenhet och glädje. Jag omfamnar alla känslorna, för tillsammans skapar de utmaningslusten, en lust som jag vill fortsätta att undersöka om och om igen, så länge jag lever.

Här finns en trailer från förra årets BAMM om någon är nyfiken.

Bild från bjorkliden.com

Packat och klart

Efter en vända på stan för inhandling av frystorkad mat, linsvätska, visselpipa och ”buff” (används som pannband eller mössa) landade vi till slut hemma hos Jonas och Åsa. Jag och min tävlingspartner lade fram alla saker på bordet medan Åsa lagade en utsökt middag. Tack! Efter att ha skurit till liggunderlagen (det gäller att kapa all extra vikt och det som tar för mycket plats…) testade vi att packa våra ryggsäckar. Knappt 4 kilo i säcken senare kände vi oss nöjda med resultatet. Nu ska vi bara fixa några energibars och gels samt några andra små prylar, sedan är vi i hamn. Jag kommer att posta en fullständig packlista så håll till godo ;-). Ni får ursäkta att var och vartannat inlägg handlar om just tävlingstankar och packning hit och dit. Men som sagt, jag har inte så mycket annat i huvudet just nu…!

Med bra fördelning och snygg placering lyckades vi få till två säckar på cirka 4 kilo vardera

Många bollar i luften

I dag går äntligen vår tidning till tryck! De senaste månaderna har jag tillsammans med min moster, som är forskningsjournalist, arbetat med en omfattande informationstidning om forskningsprojektet Combine på uppdrag av Karolinska Institutet. Efter många timmars intervjuande, skrivande och pusslande är vi snart i hamn. Skön känsla!

Snart måste jag dock slänga mig i väg in till stan för att träffa min tävlingspartner. Vi ska inhandla det sista inför resan och tävlingen och sedan ska vi provpacka väskorna. Så, nu försöker jag se till att allt kommer med.

En del av packningen

Det är mest bara tävlingen som snurrar i mitt huvud just nu. Jag försöker som sagt att jobba lite mellan varven också men det är svårt att bolla så mycket olika tankar i huvudet på samma gång.

Träning vecka 31

Gårdagens orientering gick riktigt bra. Vi skrapade ihop 11 kilometer bland träd, stenar, kyrkogårdar och höjder i Nackareservatet. Nu börjar vi vara redo för fjället. Bra, eftersom det snart bara är en vecka kvar…

Förra veckans träning bestod av två backiga och ett lite flackare distanspass, barfotalöpning i gräs (mina fötter jublar!), banintervaller och styrka.

Måndag: Barfotalöpning och överkroppsstyrka, 1,09 kilometer, 20 minuter.

Tisdag: Distans, Ursvik Extreme + jogg dit och hem, 22,0 kilometer, 2:17:56.

Onsdag: Banintervaller 10 x 1 minut, plus löpstyrkeövningar, 8,75 kilometer, 1:03:11.

Torsdag:

Fredag: Distans i Ursvik, 10,1 kilometer, 50:11.

Lördag: Distans i Hagaparken, 6,61 kilometer, 33:09.

Söndag: Barfotalöpning och bålstyrka, 2,01 kilometer, 20 minuter.

Summa summarum: 50,47 kilometer löpning.

Vecka 32 började som sagt med orientering. Jag klurar fortfarande på hur resten av veckan ska se ut. Jag vill få in en del styrka, för jag känner att min kropp behöver det. Det gäller att planera och träna smart nu eftersom det ändå inte finns så mycket att göra på formen när det bara är 1,5 vecka kvar till tävling. Smarta underhållningspass och mycket benvila är receptet.

FiveFingers för ”barfotalöpning”– men när jag springer mina återhämtningspass i gräset väljer jag helt avskalat.

1 2  Scrolla till toppen